Igår kväll när jag hade lagt mig så började såklart tankarna att smyga sig fram igen.. Vilket slutade med att jag brast ut i tårar, Viktor frågade vad det var och så sa jag att jag det mesta jag minn från min uppväxt är hemska saker.. Som barn inte ska behöva utsättas för, saker som jag mår dåligt över än idag och som aldrig kommer att kunna förlåtas. Jag är så glad att mamma alltid har funnits/finns för oss när det blir svårt i livet, hon är aldrig mer än ett samtal bort när man behöver lätta på hjärtat. Även andra familjemedlemmar har funnits för oss. Mamma har alltid behandlat oss bra och vi har kommit i första hand som vi inte har gjort på andra ställen.. Nu vill jag inte att folk ska tycka synd om mig men var bara tvungen att få skriva av mig lite.. Nu ska jag sova och imorgon åker jag till lövånger för att jobba onsdag,torsdag och fredag, 7-17 :) godnatt Pusspåer!:*